ord

Denna vecka drar skolan igång igen i Umeå och på de flesta ställena i Sverige, känns konstigt att inte börja själv. Man har ju ändå gått i skolan i 12 år, 13 år om 6års räknas. Nästan hela mitt liv har jag gått i skolan, och nu är den slut. Det är nu man verkligen inser att skolan är slut (om man inte ska läsa vidare på universitetet eller så), för som alla andra år innan har man haft sommarlov men nu efter denna sommar så inser man att man inte kommer att börja skolan igen. Och nu har sommarlovet tagit slut. Igår började alla 1or på Dragonskolan, jag kommer ihåg hur det kändes första dagen, gå in i den stora Aulan och vänta på att höra sitt namn och höra i vilken klass man hamna i man höll tummarna på att man skulle hamna i samma klass med någon man kände (men den turen hade inte jag), sedan rädd och ensam gå iväg från Aulan med en lärare genom skolan tillsammans med sina nya klasskamrater till ett främmande klassrum. Allt var nytt. Allt var pirrigt och spännande. Nu är skoltiden förbi och det känns både bra och dåligt, skolan har man alltid kunnat luta sig tillbaka till, man har alltid vetat att man ska tillbaka till skolan efter ett lov osv, men nu då? Nu tog skoltiden slut man har ingen skola att luta sig tillbaka till. Vad ska man göra nu? Jag har många, riktigt många skolminnen från min skoltid, både bra, dåliga, riktigt dåliga och riktigt bra minnen. Mycket har hänt i livet under mina skolår.

Och nu ska man söka sig in i arbetslivet, träffa nya människor och jobba tills man är 70 år. Hemskt att tänka. Det är alldeles för lång tid. Nu är man vuxen på riktigt, men det skrämmer mig lite, eller inte bara lite utan mycket. Jag har alltid funderat eller velat vara Au pair, fara iväg till ett varmt ställe under 6 - 12 månader och vara "barnflicka" . Men nu vet jag inte längre, kan jag lämna Sverige helt själv och lämna alla nära och kära hemma i Sverige? Det hade varit mäktigt och ett minne för livet att fara iväg och vara helt självständig. Men man behöver mod. Man kommer ju trots allt till ett främmande land och har inte allt för lätt att ta sig hem när man vill. Tänk om man inte trivs? Och det är inte bara att fara, det är tusen saker som ska göras innan man åker. Men det hade varit kul.

oj det var inte tänkt att jag skulle skriva så här mycket när jag börja skriva. Nu ska jag lägga mig i soffan och lyssna på ljudboken innan Fångarna på fortet börjar. pusshej