Kärlek

Under kvällen har jag legat och kollat igenom gamla dagböcker/skrivhäften där jag skrivit ner mycket under mina yngre dagar och det är alltid lika kul att läsa om gamla kärleksbeskymmer och en massa annat för det var det jag mest skrev om. Jag skrev aldrig "idag har jag gjort blablabla..." utan jag skrev om mina kärlekshistorier. Haha, skrattar när jag bara tänker på det. En text fastnade jag för, för den handlar om Alexander. Det kan hända att jag skrivit ut den tidigare i bloggen. Men tänkte bjuda på den nu.

Alle:
Är en speciell kille som gör mig alltid glad. Det sämsta är att det är 40 mil mellan oss.
Önskade verkligen att han bodde här i Umeå. Jag gillar han och han gillar mig men vi kom överens att det inte skulle funka för att det var så långt mellan oss. Han är min bästis.

Detta skrev jag 9 april 2005, det är länge sedan.. Jag var så liten. Men inte kunde man ana då att 2 år senare skulle vi bli tillsammans och 5 år senare förlova oss. 2 år senare bestämde vi oss att bli tillsammans trots avståndet. Det har som varit kärlek vid första ögonkastet för vår del. Och nog saknar man alla gulliga sms man fick i början vi blev tillsammans, även innan. Man blev varm i hela kroppen och fick fjärrilar i magen. Rätt så konstigt att man kunde bli kär i en person man träffat 2 gånger, allt som allt i bara några timmar. Men efter en hel del telefonprat och sms skickande så växte känslorna. Vi har en underbar historia tillsammans om hur vi träffades. Det bästa är att jag är fortfarande lika kär. Under dessa 5 år vi känt varandra så har han varit min bästa kompis. Numera är han mycket mer än min bästa kompis, han är min fästman!